krisaloss

Krisaren fick för sig att börja träna lite för ca. 6 månader sen. Sista gången han hade tränat låg långt tillbaka. Det fick visserligen jag också för mig efter 10 års soffpotatishäng, men mitt (icke-krisare) och krisarens träningspass ser väldigt annorlunda ut. Jag går ut och powerwalkar/springer lite då och då - typ 1-2ggr i veckan. Känner att jag gjort något och känner mig väldigt bra och inte så lite stolt efteråt.

Men krisaren - ackja... Var ska jag börja?

Han har blivit en såndär sportnörd nu. Går antingen på en 1 mils löprunda i regn och rusk eller så blir det ett gympass eller så kör han kettlebell hemma framför badrumsspegeln. Något blir det varje dag.
Klart han har en app för varenda sorts träning (och såklart en foto-app för att dokumentera smärtan efteråt). Här görs det inget på låg nivå!

Men tänker ni nu, det är väl kanske inte så konstigt om man blir lite taggad och känner att med musklerna kommer även kvinnorna... Eller så var det sista kanske bara en ren tillfällighet, men en riktig krisare ser naturligtvis ett samband.

Jo.. Det blir lite krisbeteende på det där när han plötsligt får för sig att bli en grodman och börja med amfibieträning.

Vad är amfibieträning?
Har ni sett Navy CIS någon gång? De där hårda navy killarna som leker med sina skimmrande stora muskler i sina fantastiska uniformer, där de oftast bara har byxorna på sig för att de råkade glömma skjortan... Oj, kom visst av mig lite där. Jo alltså de killarna kör samma träning som krisaren har fått för sig. Man springer någon mil och efteråt på med våtdräkten och så simmar man någon mil och sen springer man igen för att det är så kul.
Så nu har han beställt en våtdräkt med simfenor och - håll i hatten! - en fodrad badmössa. Ja, den kan man ju faktiskt behöva om man inte kör denna träningsform i Florida utan i Mälaren och börjar på hösten. Får väl råda till en isbrytare också...

Tyvärr kan jag inte se honom just nu men vad jag har förstått så har våtdräkten kommit, så han har den väl redan på sig och hoppar upp o ner som en groda av glädje. Han lär inte ta av den heller. Så om ni ser en grodman på vift i huvudstaden så är det bara att småle lite och naturligtvis rapportera till mig - gärna med foto.