krisaloss

 

Igår var det dags att baka tyska småkakor som man brukar äta vid jul. Min tyska väninna kom med recept och jag bjöd på 'barnglögg' och tilltugg. Vi bakade Vanillekipferl och Mürbeteigplätzchen som vi sedan dekorerade glatt. 

Något som jag kom att tänka på nu är hur man har roligast åt de småkakorna som inte är perfekt utskurna. Man gillar de bäst som är lite udda eller som säkert några skulle kalla misslyckade. Men man lägger så mycket mer kärlek på att dekorera och fixa till dem, så i slutändan är det de som är speciella och de man sparar till sist med att käka upp.  

Jag skulle ju nästan vilja jämföra Krisaren med en av mina udda småkakor. Han krisar för fullt och känner sig kanske inte helt på topp just nu, men det finns en dam - som för övrigt omgivs av en ljuvlig doft av nygräddade småkakor (känner ni doften som stiger upp i näsan?) - som bara väntar på att lyfta fram det goda och kanske dekorera med lite glasyr.. Och såklart ska den småkakan vara den sista man käkar upp.