krisaloss

När Krisaren skulle hämta sitt paket igår som han hade längtat efter i flera veckor, så händer det:

Han kommer dansandes längs Lundagatan till smutsig dubpop (eller är det reggae med en elektronisk touch?) av Fritjof & Pikanen. I handen håller han sitt blåa paraply som skärmar av honom från blåst och regn. Men det märker han inget av, för han ser fram emot sitt paket och har bra skit i öronen, som han kallar det. Men just när Fritjof & Pikanen sjunger 'Låt mig få va' så händer det. Krisaren gör en vurpa. Han skyller efteråt på blött löv. Vilket kanske stämmer, men när man var yngre så var det ju enklare att fånga sig i sådana situationer. Nu gör man en kullerbytta och paraplyet flyger iväg. En av hans in-ear hörlurar (utan trasslande kablar - väldigt praktiskt!) trillar ur och han hör en bilist tuta. I hans version är bilisten en gammal surgubbe som tutar för att paraplyet ligger på gatan och han inte kommer fram. Men i min värld tutar inte sura gammla gubbar när de se en herre göra en kullerbytta och tappa sitt paraply och som sen ligger utspridd på gatan. Nej, de tutar för att fråga om allt är okej - om det nu inte var en yngre man bakom ratten - yngre än krisaren.... som tutade, ja för han blev irriterad för att någon gubbjävel hade trillat omkull som vanligt - de kan ju bara inte hålla balansen - när han hade brottom att komma till en vernissage på Hornsgatan och skulle gena lite via Lundagatan. Krisaren blir förbannad och vill höta och svära för fullt, när han kommer att tänka på lilla mig. Och jag visar inga 'FY'-finger och nej, jag vill inte se dem heller. Så istället vinkar Krisaren glatt, ler och plockar upp det blåa paraplyet - vilket jag ju tror är mycket mer givande, för bilisten inte räknar med en sådan reaktion.

Alltså jag som bilist hade blivit livrädd och vänt mig om flera gånger för att kolla att han inte kommer efter mig.

 

Tisdag i Sverige. I Skånelandet skiner solen och Catwoman ligger som vanligt i sängen och hoppas att det snart går att jaga busar igen. På Söder får Krisaren besked om att han kan hämta ett paket. Japp, han har beställt något igen. Nu tänker ni säkert som jag:

 

 

Fel fel fel... eller njae nästan fel. För på något sätt har det ju faktiskt med tyg att göra. Krisaren hade beställt en ny klädsel till sin gamla sköna soffa. Den skulle inte vara brun o osynlig längre. Nej, den skulle få en ny ljusare klädsel för att välkomna den ljusa framtid som ligger framför Krisaren när han väl passerat 40års gränsen.

Så när han hämtar sitt paket, ligger jag och myser vid tanken att han kommer att svära och ha sig när han klär om soffan. Det kan ju verkligen inte vara så enkelt att fixa och borde ta timmar! Sen ringer han nog och säger att det var den sista soffan han klätt om och skickar en bild på en halvklädd soffa. Ja, jag såg faktiskt fram emot detta. Skamligt - jag vet! ;)

 

Men Krisaren överraskade mig än en gång. En timme efter att han hämtat paketet skickade jag ett försiktigt mess för att kolla läget och gotta mig i hemlighet. Tough chance! Han hade redan fixat allt och till och med lagt upp en film på det hela på bloggen! Ni kan väl gissa er till hur snopen jag blev. Där hade han berövat mig om min skadeglädje. Så istället för att låtsaströsta fick jag berömma honom. Det var ju faktiskt fantastiskt händigt gjort.

 

Han frågade mig precis vad jag tyckte om den nya klädseln. Oups.... jag hade ju faktiskt sett filmen han lagt upp, men jag hade ju inte tittat så mycket på klädseln. Mina ögon var helt fokuserade på att kolla in hans rumpa som vickade hit o dit när han drog på klädseln. Skojar... nej, såklart inte. Är ju ingen kvinnlig macho. Nej, jag försökte hitta moment i filmen där det kanske gick lite snett med att fixa till soffan. Man hade ju lite hopp kvar om att hitta något man kunde skratta åt i all hemlighet....

 

 

Tänkte att vi behöver lite kul en sånhär solig söndag, där alla hänger ute i solskenet, njuter av minusgraderna och försöker fota all rimfrost på löven för att lägga upp på instagram. Om de nu inte har snö som de gör snöänglar och annat trams med.  

 

Varför jag valde detta klipp?

1) Krisaren pratar alla språk flytande... eller så där låtsasflytande...

2) Han är ju lite Katla. Nycirkusartist. Okej, det är nog allt de två har gemensamt. Hoppas jag...

3) Papa don't preach passar alltid till pappor med döttrar.

4) Jag skrattade. Det är väl banne mig skäl nog.

 

 

 

 

 

 

Krisaren och jag älskar mat. Mat i alla variationer. Hemlagad mat. Köpemat. Hämtmat. Raffinerad mat. Husman. Texmex. Ja, jag kan köra på i flera timmar om ni vill, men jag tror ni har förstått poängen. Krisaren blir jätteglad över en kokbok och jag blir glad över det han lagar ur den. Det är så här vi egentligen vill ha det. Välplanerat, alla ingredienser hemma när man behöver dem osv.. Men det är ju inte alltid så det funkar i vardagen. Speciellt inte när man är van att handla à la ensamboende. Vet ni vad det är? Jo, när man bor för sig själv så handlar man mat när man behöver det. Man kanske har några basprodukter hemma som en skvätt mjölk som räcker till precis en kopp kaffe och en gammal halvmöglig ostbit, men allt man tänker laga köper man på väg hem från jobbet. Då stressar man in i butiken, tar tag i det man vill ha den kvällen och stressar hem för att laga det. Ibland kommer något annat upp när man precis hunnit hem med de tunga kassarna, och då blir det kanske ett restaurangbesök med polarna istället och maten ligger där i kylskåpet och väntar på nästa chans att bli tillagad.

 

Jag såg en massa matprogram i TV igår kväll och kom att tänka på en sak som hände i början av krisarens och mitt dejtande. Jo i TV så lagar de ju fina rätter och kockarna smakar av och petar i varandras mat med gafflar och skedar, provar och har sig. Jag är inte så förtjust i andras saliv, så jag får ju spader om någon vill prova från min tallrik. Tänk er bara en salivdränkt gaffel som kör runt i er pasta? Nä fy! Och ännu hemskare är ju om någon vill dricka ur ens colaburk. Nej, det finns saker man inte behöver dela.

 

 

Men tillbaka till historien. Jag var på besök i huvudstaden någon gång i somras och efter att ha kört i 6 1/2 timmar från Skånelandet blir man ju glad för en bit mat när man kommer fram vid sen lunchtid. Krisaren hade ensamhandlat. Dvs det fanns typ ingenting i kylskåpet utom var sitt halvt glas med bostongurka och lingonsylt, ett par gamla tomater och en klick creme fraiche... i frysen hittade han några chicken wings och i skafferiet några mandlar. På krisarens plussida måste jag medge att han lyckades fixa en helt okej lunch av detta. Så jag blev faktiskt både mätt och nöjd.   

 

Men mitt i maten hände DET. Plötsligt sticker krisaren fram två fingrar som håller om en chicken wing och kör igenom min bbq-sås på min tallrik. Allt rasade. Jag fick bara fram: "Vad gör du?" och stirrade på honom i chock. Allt hade ju varit så bra hittils! Detta var typ 2:a eller 3:e dejten och jag hade ju inte hittat något fel än. Och sen denna faux pas?? Men när jag håller på att stirra på honom (och tänker: 'Jäklar, nu har jag sabbat det, för att jag blev så sur pga såsdoppningen. Han tror nog att jag är för komplicerad att vara med.'), då ser jag att hans ögon är stora som tefat. Han tittar lika chockad på mig som jag på honom och svarar att han inte förstår vad han precis har gjort. Det visar sig att krisaren varken är speciellt glad för såser och lika förtjust i andras saliv som jag är det - han hatar det när andra petar på hans tallrik.

Ja, vi kan väl lugnt säga att vi hade "a moment" där vid köksbordet på Söder. Två minus som blir till ett plus om man nu vill formulera det lite matematiskt istället.

 

 

   

När Catwoman gör en liten konstpaus och ligger utslagen på sängen i Skånelandet för att njuta av de sista solstrålarna som skiner genom fönstret och värmer hennes mage ('kurr kurr'), då är det dags. För vad? Jo för Krisaren att gå ut på stan (= ledig helg och vecka utan catwoman! weeeee!) och partykrisa - äh partycrasha - äh.. asch, att gå på pubrunda med polarna. Då blir det sena kvällar, mycket snack, öl och trams. De yngre polarna inspirerar han till att bära mustasch och yllemössa på sned, jämngamla till att dansa och spela teater så att han kan ta lite roliga bilder och de äldre får tips på ny krisliteratur. Hemma sitter Catwoman ihopkurad på soffan i mysläderdräkten och scrollar igenom sitt twitter och instagramflöde. Då och då dyker det upp lite konstiga bilder från Krisarens utekväll. De flesta är ju 'normala' bilder som visar ett ölglas, en eller flera personer han är ute med och vad som händer runt omkring. Men sen finns det ju toalett-bilderna också. Ja, krisaren har fått för sig att fota roligheter på toaletter. Första gången jag kom på honom var i somras. Vi gjorde en utflykt till kontinenten: till Köpenhamn. Vad gör man i Köpenhamn? Precis. Man hänger på en pub i Nyhavn och dricker öl i solsken och har fantastiskt roligt. Såklart måste man uppsöka herrtoaletten efter ett tag. Han dröjde sig lite, men jag njöt av solskenet och brydde mig inte. När han kom tillbaka så visade han stolt upp ett par bilder han hade tagit ("inne i restaurangen...") och denna dök upp:

   

Man tänker ju inte på toalett i första hand utan kanske på garderob eller något. Men jag var ju också tvungen att pudra näsan någon gång och då det oftast finns gemensama toaletter i Danmark, kände jag ju igen omgivningen med en gång. Skrattade lite för mig själv och lät det bero - så bra kände jag ju honom inte då, så jag tyckte ju allt han gjorde var lite charmigt. Okej, jag tycker fortfarande allt han gör är lite charmigt, men nu har jag ju blivit lite kritisk också... :)  Sen var det ju faktiskt en rolig bild med alla skyltar och krisaren mitt i. Kände ni igen honom? Men när då nästa bild dyker upp i hans flöde några månader senare....och som dessutom lätt känns igen som typisk toalettbild (också p.g.a. kaklet...): 

 

Fick idag höra att jag absolut inte får lägga upp fler kattbilder på instagram. Krisaren är rädd att jag blivit en som han kallar det "crazy catwoman". Undrar lite vad han är rädd för? Catwoman är ju typ det sexigaste som finns i serievärlden. Vem vill inte ha en catwoman som fixar disken hemma? I sin lite tight åtsittande läderdräkt rör hon sig smidigt framför diskbänken och spinner till lite då och då när hon ser att en tallrik är ren och fin.

 

Sitter här i Skåne och är lite småskraj att krisaren ska komma på något nytt. Nu har han ju köpt sig den där boken Mandomsprovet, som jag presenterat tidigare. 

Visst, det är ju lite manligt det där och man blir lite småimpad när man hör det, men det behöver han ju verkligen inte. Han är ju rätt manlig som han är - om man nu tänker bort valet av strumpor. Och bara för att Baumgartner hoppade, så behöver inte alla andra hoppa som lemmings. - Jag utgår ifrån att genomsnittsåldern av mina läsare är över 30 och ni känner till spelet jag inte kunde få nog av på Amigan. Annars kommer här en liten bild som illustrerar vad jag menar:

 

 

 

 

En annan sak han nu har tänkt börja med, är att fixa göra 100 push ups på 30 dagar. Näää, detta har inget med krisen att göra. Detta är ju bara för att han ätit lite för mycket marängpaj på sistonde. (Anm. av redaktionen: Sååååklart!!! Vad annars?) Så han hittade detta schema på nätet och tänker köra på:

 

Day 3 rest 120 seconds between each SET (longer if required)
set 1	4	8	11
set 2	5	10	15
set 3	4	7	9
set 4	4	7	9
set 5	max (at least 5)	max (at least 10)	max (at least 13)

 

Visst låter det enkelt? :) Eller så laddar Mr App-man (aka krisaren) ner denna app på itunes och tränar med hjälp av en app. det är ju faktiskt lite mer up to date än att träna efter något tradigt schema.

 

Känner att det är dags för mig att kolla upp läget på Söder snart. Kan ju inte hänga här på soffan i Skåne när det finns så mycket som händer där uppe!

Kära läsare,

 

här kommer ett tips till er som har en krisare hemma. Eller nej, det kommer fler tips. Nummer ett är: Ta honom alltid med en rejäl nypa salt. Han kommer att gå igång på de mest konstiga sakerna och hitta på trams som räcker för mer än en person. Jag har ju redan skissat upp något av allt det han kommit på under två-tre månader...

 

Tips nummer två är: låt honom inte (aldrig!) läsa livsstils sidan på www.dn.se. Det blir ju bara knäppt. Han blir inspirerad till att sluta vara en hipsterpappa och vill plötsligt skriva böcker om att vara singelpappa. Där går ju varningsklocka nummer 2 igång hos oss kvinnor. Dumpar han mig via sin blogg?? Va fan? Det måste ju vara steget värre än per sms eller? Fast vi partner till krisare vet ju att detta är en liten fluga som surrar runt i ca. en timme och sen har han något nytt knas på gång. Han tänkte nog bara att det ju är lite fräckare att skriva böcker om att vara singelpappa eller så var det en ännu knäppare idé som jag inte förstår mig på, då jag ju inte krisar. Ännu.. man vet ju aldrig vad sådant beteende utlöser. Fast jag nöjer mig med lite PMS och bitchar lite istället. Men tillbaka till det här med att sluta vara en hipster... Igår skulle han tvunget ha den där trasmattan som Denim Demon (värsta hipsterlabel:t) gjort för att få ut pengar av reklamerade jeans de inte kan sälja längre och idag? Vad ska han hitta på när han inte har kvar sin hipstergrej? Han hävdar också (i sin blogg såklart..) att han inte vill krisa längre. Om han mister det också har jag ju inget kvar att skriva om! Hur kan han göra så mot mig? Tycker nästan det är värre än att bli låtsasdumpad på en blogg. Men nu är han ju tillbaka i livskrisbubblan. Nu har han ju inget kvar. Inget shoppande av hipster-musthaves, inget bakande av maräng drömmar, inget simmande i våtdräkt, inga besök hos barberaren och så vidare... Vad ska han hitta på nu, när han varken är en krisare eller en hipster? Ja det kan man ju undra. Hoppas bara jag får ihop nog med material om hans nya livskriser - äh ursäkta, livsstil såklart - så att ni får något att läsa.

 

Men jag har ju en teori vad det var som utlöste det hela egentligen. Han tittade lite smått yrvaken i spegeln imorse, tog fram rakapparaten och började raka sig som vanligt. Han var som sagt lite trött för att han surfat hela natten på jakt efter nytt krismaterial och hoppsan var hälften av hipster mustaschen borta. Efter en lång rad med svordomar kom han på att göra en grej av det. Han hade ju läst något i DN om att spela en annan roll och gå tillbaka till att vara en 'vanlig' svensk som äter sin frukostmacka utan att ha en tallrik under för att på naturligt sätt fetta köksbordet (- varför gör ni svenskar så? Förstår mig inte på det där). Så han skrev ett långt blogginlägg om att sluta krisa blablabla... och allt för att han bara har en halv musche kvar.

 

 

 

Krisaren fick ju en bok av mig, som jag hade köpt och låtit signera på bokmässan i Götet fylld av texmex recept som någon hipster bloggare från huvudstan hade skrivit ihop. Bara för er information, denna bloggare genomgår en 40 årskris och har t.o.m. skrivit en bok om detta:

 

 

Krisaren är ju inte den enda man i världen som har svårt för att fylla 40 och som börjar krisa när de är mellan 38 och 45. Man får ju faktiskt vara glad för att hans val av krissport bara innebär att han springer en mil, hänger i vattnet i en våtdräkt och simmar lite hit och dit. Han kunde ju ha varit lika knäpp som Felix Baumgartner (43) som fått för sig att hoppa från 36 576 meters höjd och bli den första hopparen som bryter ljudvallen.

 

 

Baumgartners hopp har ju blivit försenat p.g.a. dåligt väder. Jag som var så spänd på vad han skulle säga precis innan hoppet. Det har ju varit en liten hemlis hittils. Orden kommer ju att tas upp i 'Hall of fame of the worlds greatest quotations' som:

 

"Houston, we've got a problem."

"One small step for man - one giant leap for mankind."

"A day without sunshine is like, you know, night."

 

Baumgartners ord skulle kunna vara:

 

"You say jump and I say how high?"

"Well, you are right, I didn't find a young chick or porsche to suit my crisis."

 

Lite inspiration - INTE- för er krisare där ute:

 

 

 

 

 

Måste lägga upp detta. Okej, det har inte mycket med krisaren att göra, mer än att vi skulle asgarva åt detta och idag är det ju Trams-dag. Så njut och ha kul med detta...

 

 

Några citat ur klippet :)

 

"Det ska bli superkul!!!"

 

"Ja - ja - jao.."

 

"Vad pratade ni om?" 'Ja allt - gammeldans, grisar...'

 

 

Då händer det att man beställer sin mat på låtsaskinesiska på det där nya kinahänget som har öppnat mitt i stan, istället för att köra sin vanliga 'Jag tar nr 49 och en Bintang'; talking dansk bare fordi de drikker øl og er i Danmark; du snakker norsk til å få sin jente til å le ukontrollert och så händer det ju att det blir bred stockholmska eller gotländska eller vad han nu har hört sist också. Jag asgarvar ju så fort han börjar, så för min del kan han ju fortsätta med det där.

Sen finns det ju en massa hyss man kan komma på med grabbarna - som att skrämma livet av en med en uppstoppad fågel eller att hänga på avenyn och spela dragspel - fast det var ju inte krisaren utan hans sällskap, men det hade likagärna kunnat vara han. Sen kan man ju faktiskt också få för sig att klättra upp på hustak eller att leka med maten... ja, det resultatet av trams kan ni se här nedanför: (fotocreds: Krisaren)

  

Söndag kväll och man sitter på soffan med katten, trycker i sig några Salt 'n' Vineagar chips och tittar på en tyskdubbad film med Jennifer Anniston. Måste säga att hennes tyskdubbade röst är rätt så lik den engelska originalrösten. För den hörde jag igår i den verkligen speciella filmen Wanderlust, som inte var speciellt bra. Men det var ju inte Jennifer vi skulle ta upp idag och inte mitt söndagskrisande heller, nej vi skulle ju kika lite närmare på hur det är att spendera en helg à la Krisare. Ja han kom flygandes i torsdagskväll och såklart klädd färgglad som vanligt - åtminstonde om fötterna:

 

Vanligt beteende i en 40 årskris är ju att ragga upp en yngre tjej som man då kan skryta med inför kompisarna eller vad säger jag - hela stan såklart. Vanligtvis skaffar man ju en cabbe till tjejen och kör öppet. Varför ni krisarkillar tror att detta ger er creds förstår ingen. För ni vet väl, kära krisare runt om i landet - det är inte ni som syns i cabben. Nej, det är tjejen som slänger med håret och cabben som får all uppmärksamhet. Inte en själ tittar åt förarens, d.v.s. krisarens håll. Tjejen åker bara med för att ha kul i en halvtimme, sen är även hon borta.

 

Så hur gör man då? Hur får man den där yngre tjejen intresserad? Min nya älsklingssida vet:

• Visa en talang du har. Något som kan skilja dig från mängden. Tex spela gitarr & sjunga, eller annat.. Men tänk på att alla blir inte imponerade av samma saker. Och du ska inte glänsa och skryta för mycket med dina talanger. Då kan det få motsatt effekt. Och vad du ska satsa på för talang kan vara olika. Det bästa du kan göra är att vara dig själv.

Krisaren kallas nu för MC K.R.I.S.A.R.E.N. - han har blivit en rapper. Nästa steg är väl att delta i någon live battle. 

 

 

Alltså jag har ju sett det här komma. Det där bling bling knogjärnet han tvunget skulle ha som mobilskal, alla de där färgade strumperna, svenska hiphop playlists som han har fixat till på spotify och delar med sig både i skrift och sjungandes - äh ursäkta: rappandes såklart... ZigZag ziggizagzig? Och sen får man inte några klassiska kärlekssånger i sin spotify inbox heller - ni vet de där lite romantiska låtarna à la "Can't smile without you" av Barry Manilow, som man blir så glad av - nej, någon Syster Sol sjunger att hon gillar min vibe! Men jag ska inte klaga. Det hade ju kunnat vara något av Justin Bieber om man haft riktig otur. 

Men det är ju inte allt! Nu springer han runt i skogen med kompisen (japp, krisare han med) och leker bandkrig med ungarna på helgerna också. Klär upp de stackars barnen till små gangster med bandanas och coola adidas sportjackor. Battlar loss lite i terrängen... eller hur ska man kalla detta? Okej, okej - detta är jag kanske lite avis på. Det är ju faktiskt jättekul!! :) 

Ja, så nu har han skippat sin britiska college stil, köpt nya jeans som sitter lite löst, så att man inte får nöjet att se rumpan längre och en ny jacka i military style (också den väldigt stor och lång...) och bär mössan lite käckt på sned.

Jäklar. Nu kan jag ju inte kalla honom för hipster längre. Vad gör jag nu då? Måste övertala honom att inte raka bort mustaschen kanske...