krisaloss

Catmobilen är tillbaka i garaget efter sin korta utflykt till civilisationen. Äntligen känner man sig lite nyttig igen efter månader av att inte göra mycket mer än att ligga i sängen och stirra på flugorna som försöker hitta vägen ut genom fönstret.

Att sedan kunna förknippa tjänsteresan med ett besök hos Krisaren är ju perfekt. Äntligen fick vi en söndagskväll ihop. De kvällarna som man annars aldrig får, då någon antingen sitter på ett flyg tillbaka till sitt egna hem eller om man har riktig otur, var det en av de helgerna som man inte ha kunnat ses överhuvudtaget. Ja, så söndagar har ju något lite deprimerande i vanliga fall. Men inte förra söndagen. Skulle kunna skriva något om hur mysigt, fint och underbart det var och lägga till några hjärtan och smilies, men den facebook-romantiken kan jag inte riktigt leverera. Kan dock dela med mig av en komplimang jag gav Krisaren. Nämligen: "Du ser ut som Döden. Du är perfekt." Jag menade det verkligen positivt. Tänkte att om jag var en teaternisse och skulle behöva någon för rollen som Döden, så skulle jag absolut välja Krisaren. Döden är ju ofta en huvudroll, så det var ju faktiskt en komplimang.... Tyvärr lyckas jag sällan formulera dem så att de uppskattas. En man mitt i 40årskrisandet blir kanske inte så glad för denna. Han blir säkert inte så glad för "Alltså du är ju inte sådär modell-snygg" heller. Men den var också menad enbart positivt. Det är ju mycket mera spännande med ett ansikte som inte är blankt och intetsägande. Vem vill ha en pojkvasker när man kan ha en man med format och historia?  

 

Men jag kan också vara lite romantisk och go. Så i måndags var det jag som var hemmafru och fick lov att pyssla om både Krisaren och hans kanin.

 

 

 

När han kom hem från jobbet väntade en doftande currygryta och levande ljus (och jag såklart) på honom, så allt han behövde göra var att sätta sig vid ett dukat bord och bli bortskämd. Det är ju inte var dag man får göra det. Så det känns ju extra lyxigt när det väl är dags.

 

Efter att ha varit 'on the road' hela tisdagen blev jag överraskad av Moules marinés och en helt fantastisk Chocolate meringue pie när jag kom hem. JA! Äntligen fick jag smaka på denna paradpaj, som dessutom hade lyckats riktigt bra. Sjukt gott! Efter att ha instagrammat bilder på blåmusslorna fick jag en varning som Krisarens vän Danne hade postat.

 

 

 

Tydligen hade Krisaren gjort musslor någon gång och hela gänget hade spelat lite rysk roulette och käkat de oöppnade musslorna också och såklart fått magknip efter det. Men det gjorde vi ju inte - så jag kan lugna ner de som är oroliga: Jag mår bra och det var sjukt gott!

 

I onsdags var det då äntligen dags för vår första biodate. En biodate är ju lite speciell. Man kan inte gå på bio med vem som helst. Det finns de som snackar hela tiden, de som äter nachos som i sin tur luktar helt otroligt eller de som inte skrattar och njuter av samma scener i filmen som man själv och då blir det ju jättekonstigt. Om då den personen sitter där och ojar sig eller fnittrar när det inte är roligt osv. Ja ni förstår. En biodate är en test om man är kompatibel eller ej. Kan meddela att vi är kompatibla. Vi skrattade åt samma saker och började sittdansa var gång James Bond musiken satte igång. Okej, Krisaren somnade lite i början, men då kunde jag småfnittra utan att bli iakttagen, så det störde mig inte så mycket. Och han är ju nära 40årsgränsen, då blir man ju lätt lite trött så sent på kvällen...

 

 

 

Så gick en halv vecka och det kändes som om vi bara haft en kväll ihop - tiden flyger verkligen iväg när man har det bra, är glad och njuter.