- krisaloss

Söndag kväll och man sitter på soffan med katten, trycker i sig några Salt 'n' Vineagar chips och tittar på en tyskdubbad film med Jennifer Anniston. Måste säga att hennes tyskdubbade röst är rätt så lik den engelska originalrösten. För den hörde jag igår i den verkligen speciella filmen Wanderlust, som inte var speciellt bra. Men det var ju inte Jennifer vi skulle ta upp idag och inte mitt söndagskrisande heller, nej vi skulle ju kika lite närmare på hur det är att spendera en helg à la Krisare. Ja han kom flygandes i torsdagskväll och såklart klädd färgglad som vanligt - åtminstonde om fötterna:

Stolt visade han även sina andra färgglada nyinköpta strumpor - undrar om han blev inspirerad av mitt första blogginlägg? ;) Apropos färger... vet ni att hans appar på iPhonen är färgsorterade? Fast det är ju rätt logiskt egentligen, för man kommer ju ihåg apparna efter ikonfärg. 'Hörru, kan du öppna den där gröna? Inte den mörkgröna, nej den som är lite ljus sådär.' är ju något väldigt vanligt man säger när man vill att någon ska öppna spotify...

Men tillbaka till helgen. Efter perfekta pannkakor blev det lite shopping av hipster accessoarer (tubkrage och vantar utan fingertoppar) och därefter lagade vi texmex mat i typ 4 timmar, som vi åt vid kl 11 på kvällen. Inget sånt tacos-mys-trams som andra svenskar fixar, nej detta var texmex på riktigt. Så gott! Okej, jag ljög just litegrann... Krisaren lagade maten och jag satt på en stol vid matbordet och dippade tacos i alla salsa såser han ställde framför mig. Tror han är en feeder eller så var det bara så sjukt gott. Här en liten smakbit:

Är däremot lite chockad över vad som hände på lördagsmorgonen. Krisaren hade packat ner löparskorna (super lightweight extra extra något) - att träna är ju hans nya grej, speciellt sen han fyllde 39 1/2, 5 dagar och 3 timmar -- ja precis det sa han när vi pratade om hans ålder för första gången, eller ungefär det sa han... Men i alla fall tänkte han ta en liten runda i skogen. Jag tänkte att jag får väl köra honom dit då och sitta i bilen med min 'Fifty Shades' del 2 och mysa lite, men han övertalade mig och så tog även jag på mig walkingskorna. Alltså bara att gå till garaget brevid varandra i löparoutfitten kändes - ja, alltså, jag är fortfarande chockad - hittar inga ord som beskriver denna känsla. Kan inte skriva en enda rad till om detta. Krisar även jag nu? Är det smittsamt? Borde jag söka akut hjälp?

Resten av helgen var jag i chocktillstånd. Jag har glömt vad vi gjorde. Tur det finns instagram. Måste kolla... ah.. jaha, vi åt krabba på kvällen... och pannkakor igen..