Är fortfarande chockad. Alltså att gå brevid varandra i sportdress är ju såååå småstadsidylliskt, 'det perfekta paret tränar ihop', 'vi gör allt tillsammans', partnerlook... ja, you name it. Samma pannband är väl nästa steg. Och jag måste träna på det där med att rita hjärtan <3 och skriva inlägg om hur mysigt vi har det och hur fin han är.
Jag krisar. Nu krisar jag på riktigt. Hans kris är ju inget mot min!!
Först var det bara ett skämt att jag skulle starta en blogg och kommentera hans dagliga knasigheter, men sen blev det på riktigt.... :)
Krisaren vill såklart förbli anonym. Ska försöka fixa det med lite svarta bjälkar över ögonen.. men alla vet ju ändå vem det är. Måste vara en såndär krisgrej igen.