Trams
Kategori: Allmänt
Att hitta på lite trams är ju något man har i sig. Det är väl inget som kommer med en kris! Nej, det stämmer ju i och för sig, men det förstärks. När man är rädd för att bli äldre (läs: 40, gammal och grå - livet är typ nästan över) kan det hända att man får för sig att man är en buspojke igen som kommer på en massa "roliga" hyss. Är man dessutom en man som har lätt att anamma språk och dialekter så blir det lite mer speciellt... :)
Då händer det att man beställer sin mat på låtsaskinesiska på det där nya kinahänget som har öppnat mitt i stan, istället för att köra sin vanliga 'Jag tar nr 49 och en Bintang'; talking dansk bare fordi de drikker øl og er i Danmark; du snakker norsk til å få sin jente til å le ukontrollert och så händer det ju att det blir bred stockholmska eller gotländska eller vad han nu har hört sist också. Jag asgarvar ju så fort han börjar, så för min del kan han ju fortsätta med det där.
Sen finns det ju en massa hyss man kan komma på med grabbarna - som att skrämma livet av en med en uppstoppad fågel eller att hänga på avenyn och spela dragspel - fast det var ju inte krisaren utan hans sällskap, men det hade likagärna kunnat vara han. Sen kan man ju faktiskt också få för sig att klättra upp på hustak eller att leka med maten... ja, det resultatet av trams kan ni se här nedanför: (fotocreds: Krisaren)
